JAG ÄR INTE SJUK LÄNGRE!

Visst har jag en funktionsnedsättning som gör att jag inte kan springa,

hoppa, stå på ett ben, läsa, skriva, köra bil, mm.

Och självklart beror det på min MS.

Men, jag ser mig inte som sjuk längre.

Jag är tvärt om frisk, stark och mår väldigt bra idag.

För fem år sedan trodde aldrig det var möjligt att må så här igen.

Mitt liv bestod av att ta mig mellan sovrummet, köket, toaletten

och min fåtölj framför tv:n.

Det är riktigt svårt att komma ihåg hur det verkligen var att vara så

oändligt trött och behöva sova flera timmar om dagen.

Att inte orka vara med barnen och familjen.

Eller hur det var att inte kunna resa sig själv från en stol

eller från golvet när man ramlat (för femte gången den dagen).

Jag har MS men jag är inte sjuk i MS längre!

PULL -UPS PROGRESSION!

När jag började med crossfit kunde jag inte göra en enda pullup.

                         

Efter några månader kunde jag göra ett par, om jag hade "reversed" grepp.

Det här är ifrån början av 2015.

Nu klarar jag att göra 5 st pullups!

Jag har även börjat att kippa, 

men det är en bit kavar än tills jag klarar många i rad.

TOES TO BAR!

Vissa rörelser har varit svårare att lära mig.
Många beror så klart på att man behöver en bra balans,
men även vissa styrkeövingar har jag kämpat med.
Det verkar vara extra svårt att få kontakt med vissa muskler.
Jag antar att det hänger ihop med sjukdomen.

Magmusklerna är en sådan grupp för mig.
Det har tagit mig åtta månader men nu klarar jag äntligen att göra
"toes to bar".

JAG KAN SPRINGA IGEN!

En del kanske inte skulle kalla det för att springa, men för mig är det ett stort steg.

Jag har blivit mycket starkare och går mycket bättre, men

jag har faktiskt aldrig trott att jag skulle kunna springa igen.

ÅTERBLICK 2014!

Hela 2014 kan sammanfattas med tre ord:
TRÄNING, TRÄNING och TRÄNING.

Första halvåret tränade jag styrketräning.
Jag skaffade ett medlemskap på ett helt vanligt gym med helt vanliga maskiner.
I början kunde jag knappt gå mellan maskinerna.
Särskilt när jag hade tränat benen så var jag extra vinglig.
Jag klarade ungefär av att göra tre övningar per pass och flera
set per övning var inte att tänka på.

Men för varje träningspass blev jag starkare och mer uthållig.
Jag kunde öka på i både vikter och repetitioner varje gång.
Det kändes som om jag bara behövde väcka upp kroppen
och hitta tillbaka till mina muskler igen.
De tre första månaderna la jag på mig ett helt kilo muskler.

När jag kände mig starkare övergav jag maskinerna och började använda
skivstång och hantlar i min träning.
Jag kände att jag fick använda hela kroppen på ett annat sätt,
även småmuskler och framför allt buken.
Balansen tränades också samtidigt.

På våren fick jag för mig att jag skulle börja träna Crossfit.
Mitt mål var då att träna så mycket jag kunde på mitt dåvarande gym och
försöka träna på en riktig box vid årsskiftet.
1:a Juli skrev jag in mig och sedan dess har det bara varit Cossfit.
För att berätta om den erfarenheten behöver jag ett helt inlägg,
som kommer länge fram.

I Augusti var jag med i en artikel i Expressen.
Jag fick en hel del mail och fick t.o.m chansen att föreläsa efter det.
Det är alltid roligt att kunna inspirera.

För att nämna något mer konkret jag har lärt mig i år så kan jag nu:
-göra squats (sätta mig på huk och resa mig igen)
-göra burpees (lägga mig på golvet och resa mig igen)
-göra 4 pullups
-stå på händer mot en vägg
I början av året var allt detta helt omöjligt!

GOTT NYTT ÅR!

BODY COMPOSITION - TEST 1

På gymmet har de en våg som ska mäta kroppens sammansättning.
Jag betonar på ska.
Det är bara en våg man ställer sig på och ut kommer en remsa med:
-vikt
-fettmassa
-muskelmassa
-vattenprocent
-benmassa
-visceralt fett (bukfett som omger de inre organen)

Hur noggrant det är vet jag inte.
Det är antagligen en dator som räknar ut värdena, men jag tycker alltid det är
kul med olika prover och mätningar.

Under året kommer det att bli tre till mätningstillfällen.
Det ska bli lite spännande och se om värdena ändras något.

Jag kommer att träna styrketräning 2 gånger i veckan och simning 1-2 gånger i veckan.
Mitt mål med träningen är att få mer muskler.
Jag tror att med lite mer muskler på benen kommer jag nog att kunna gå bättre,
vilket är mitt främsta mål.
Både musklerna på ben och rumpa har varit väldigt förtvinade.
Även om jag har tränat upp dem en hel del så har jag fortfarande en bra bit kvar.

Här är lite värden från mätningen:
vikt: 63,6kg
fettmassa: 19,3kg (30,4%)
muskelmassa: 42kg (66%)
visceralt fett: 3 (ska vara under 12)
BMI: 22
metabol ålder: 34

Det man kan avläsa av detta är att jag är väldigt normal.
Det som är mest positivt är att jag har så lite visceralt fett.

Här går det att läsa lite mer om vågen.

ÅTERBLICK 2013

När året började hade jag precis avslutat min första utmaning.

Jag hade gått 178 mil året innan och hela Januari tog jag det bara lugnt. 

Fokus låg på mat och vila.

I Februari var jag med i en artikel i Mat & Hälsa.

Det blev helt plötsligt fler läsare av bloggen.

Jag fick massor av mejl. Allt från snälla ord och tack, 

till personer som också var intresserade av att lägga om kosten.

När jag startade bloggen var den mer som en dagbok och en utmaning till mig själv.

Att så många blivit intresserade av vad lilla jag har att säga är helt otroligt.

Efter det kom min träningsinspiration tillbaka. 

Eftersom jag gärna vill ha ett mål att stäva emot så fick jag en galen idé:

- jag skulle vara med på Vansbrosimningen till sommaren.

Jag gick med i min gamla simklubb i slutet av Februari. 

Jag simmade 1-2 pass i veckan under våren och totalt (t.o.m Juni) över 5 mil.

Den 6:e Juli simmade jag Vansbro tjejsim

Efter det bestämde jag mig för att lägga undan kryckorna.

Jag började gå korta sträckor. Fram och tillbaka på gatan, runt kvarteret, mm.

Till hösten kunde jag gå ca 2 km.

För någon vecka sedan gick jag 4 km.

Mitt nya mål är att gå helt själv 1 mil.

Det är mitt största mål för 2014!

HELDAG PÅ GRÖNA LUND

Den årliga trippen till Gröna Lund brukar bli väldigt jobbig.
Det är barnens dag och de älskar det.

För mig brukar det bara bli:
Massor med folk.
Stå, gå och hänga på kryckorna hela dagen.
Värmeslag.
Vätskebrist.
En evig väntan.
En hel dag utan vila.
Stupa i säng helt slut mitt i natten.

Men i år hade jag bestämt mig innan.

Jag lämnade kryckorna hemma och vi köpte åkband till alla i familjen!

Jag hade inte en aning om hur jag skulle reagera på karusellerna.
Jag hade med i beräkningarna att bli ännu mer yr och må illa hela kvällen.
Min strategi var att åka lite barnkaruseller med min yngsta flicka först och
gå på lite värre karuseller senare, om jag fortfarande mådde bra.
Snurrande karuseller var helt uteslutet.

Jag åkte först Tuff-Tuff tåget.
Enligt hemsidan är det " en berg- och dalbana för riktigt små barn".
Allis och jag klarade av att köa och kliva i och ur helt själva så det kändes helt ok.

Sedan var min strategi som bortblåst.

Vi köade direkt till Kvasten och åkte den två gånger.
Jetline åkte vi också två gånger under kvällen.
Jag som absolut inte skulle åka något som snurrade övertalades av Allis att åka Rock-Jet.
Jag åkte t.o.m. den nya slänggungan Eclipse.

Dagen gick långt över förväntan.
Karusellerna påverkade nästan inte min yrsel eller balans alls.
När jag hade snurrat både framåt och bakåt i Rock-Jet var enda gången jag blev mer yr.
Då var det lite svårt att kliva ur och ta mig ner för trapporna efteråt, men när jag var
nere på marken igen så avtog det.

Med sina 121 meter är Eclipse världens högsta slänggunga.

Jag har varit där uppe!



NYA MÅL / UTMANINGAR

Skogsvandra till en fäbod

Under våren har jag tagit kortare promenader i skogen för att få lite mer utmaning.
Jag använder gångstavar för att hålla balansen.
Det har varit väldigt nyttigt och jag har tränat balansen, styrkan i vristerna och även synen.
Ett mål jag har är att ta en heldagsvandring med familjen och försöka ta oss till någon fäbod i närheten.
Vi bor nästan i skogen och det finns fyra olika fäbodar att välja mellan i närheten.
Jag vet inte hur långt det är till dem, men det är några kilometer till en mil.
Det finns inga vägar dit utan det är smala skogsstigar och rätt kuperat vissa bitar.
Jag ska ta reda lite mer om dem och se vilken vi ska satsa på.
Det kommer verkligen bli en utmaning, men förhoppningsvis en trevlig sådan.

Gå en mil utan kryckor

En mil låter väldigt långt. Det måste jag medge.
Idag går jag 4 km utan kryckor, men jag har inte provat att gå längre heller.
Jag är inte helt slut när vi kommer tillbaka, men jag har känt av min fot ibland.
Mitt mål är att klara det innan snön kommer.
Sedan under vintern finns det ingen chans att jag klarar det.


Gå upp för trapporna i Eiffeltornet

Ända upp till toppen av Eiffeltornet får man inte gå längre. Det är kanske tur det.
Till den andra avsatsen är det 668 trappsteg och det känner jag att jag kommer klara av.
Den största utmaningen kommer nog vara att gå ner igen.
Jag har alltid svårare att gå i nedförsbackar och ner för trappor, än uppför.
Jag fyller år i November och hoppas då på en weekend i Paris.

Andra mål jag har går ut på att vara med aktiv.
Jag vill åka karuseller och vattenrutschbanor med barnen.
Cykelsemestra på Gotland.
Bergsvandra på Gran Canaria.

Jag kommer hela tiden på nya små utmaningar så jag har fullt upp.

VANSBRO TJEJSIM AVKLARAT!

1 km simning i Västerdalälven.

Soligt, varmt och ca 3500 tjejer.

Det var en underbar stämning och det gick mycket bättre än förväntat.

Jag laddade upp med en kopp kaffe med kokosfett vid åtta tiden.

Sedan åkte vi till Vansbro och vid elva hade jag anmält mig och tagit mig till startområdet.

Jag drack ordentligt med vatten när jag väntade på starten.

Jag startade i startgrupp elva kl. 12:40.

Anders fick hjälpa mig ner i vattnet, men annars gick det hur bra som helst.

Jag såg inte mycket under själva loppet, men jag märkte att jag simmade förbi flera i

startgruppen innan.

När jag kom i mål fick jag veta att jag var först i min startgrupp och såg

att hon som låg tvåa hade en bra bit kvar.

Min tid blev 18,35 min och jag fick plats 71 av ca 3500 tjejer.

Efteråt väntade ölkorv och mörk choklad.



VANSBROSIMNINGEN 2013

Nu finns det ingen återvändo.
Nu har jag anmält mig till Tjejsimmet i sommar.

Redan förra året var jag inne på att eventuellt simma Vansbrosimningen, men det passade inte så bra med datumet, samt att jag hade fullt upp med min andra utmaning.

Nu är det bara att ligga i hårdträning och fokusera inför sommaren.

Lördagen den 6 juli blir det 1000m i Västerdalälven.

 ( bild från vansbrosimningen.se )





ÅTER I BADDRÄKTEN

Jag kom fram till att det är ca 18 år sedan jag slutade tävlingssimma.

Jag har simmat någon gång då och då under åren, men om man slår ut det på 18 år så är det nog bara några gånger om året.

När jag blev sjuk så hade jag det längsta uppehållet, så klart.
På fyra år var jag inte i närheten av vatten.
När jag kände mig lite bättre och ville börja träna igen, var jag väldigt förtvinad i benen och hade dålig kondition.
Simningen kändes ändå som det bästa alternativet till träning och det var underbart att komma i vattnet. Viktlösheten och tystnaden under vattnet var allra bäst. Dessutom behöver man inte vara rädd att tappa balansen eller ramla när man är i vatten.

Det var absolut inte enkelt i början. Jag var så yr att jag hade svårt att simma rakt i bassängen och jag såg inte ens över till den andra sidan. Eftersom benen inte hängde med alls så fick jag simma enbart med armarna, vilket gjorde att jag blev trött efter bara någon längd.
Jag försökte simma 1- 2 ggr i veckan och kände att orken blev bättre och bättre. Jag fick också till tekniken bättre så att det inte blev lika tungt att simma utan benen.

Det senaste året tog mina promenader upp mycket av min tid och var i stort sett min enda träning. Jag simmade faktiskt inget alls under förra året.

Förra veckan började jag att simma i Mastersgruppen, i min gamla simklubb.
Det gick väldigt bra och det kändes som om jag skulle orka simma hur långt som helst.

Jag har ju blivit så mycket bättre överlag de senaste året, så det kändes bra att det gett framsteg i bassängen också. Min kostomläggning har gjort mig mycket starkare, jag har mer ork och balansen är mycket bättre (även om den inte alls är bra). Jag är fortfarande yr hela tiden, men har lättare att fokusera och ser mycket bättre.

Framöver blir det simträning en gång i veckan, minst.
Tillsammans med promedader, yoga, dans och gym, så kommer min träning bli komplett.



MÅL! (Kiruna 178 mil)

De sista milen tog jag när vi var på Gran Canaria förra veckan!

Det var inga enkla mil utan jag försökte gå lite i bergen, gick i oändliga trappor och resten var också i väldiga backar.

Vi bodde i Puerto Rico och hotellet låg väldigt högt upp. Alla som har varit där förstår vad jag menar när jag säger branta vägar.
Hela staden är byggd i tre bergsskrevor. Längs bergssidorna ligger det massor med hotell och längst ner ligger stranden och alla restauranger.
Så varje kväll var det en rejäl promenad på ca 5 km när vi gick ut och åt. Det var väldigt brant och krångligt ner, men efter god mat och lite vila så var den branta promenaden uppför mycket enklare.

Det var ett riktigt bra avslut på min utmaning!

Bloggen kommer självklart vara kvar och jag kommer lägga upp lite fler recept då och då. Jag har ingen riktigt plan än för kommande utmaningar, men fler blir det.

Vi hörs!



RIDTUR I FJÄLLEN (Gävle 82,7 mil )

Jag har ridit ganska mycket när jag var yngre och innan jag blev sjuk var jag och min mamma ute på lite turridningar då och då.
För ganska exakt 6 år sedan var jag ut på en ridtur i Jämtland, vid våran sommarstuga, och kände att allt inte stämde med mig. Jag blev trött i benen och fötterna domnade bort. När jag skulle kliva av hästen efteråt så bar inte benen och jag blev riktigt rädd.
När jag kom tillbaka hem så tog jag kontakt med vården för första gången och senare det året fick jag min MS diagnos.

Att rida igen har kännts helt omöjligt, men alltid funnits där som en dröm.

I år hade vi som mål att hela familjen skulle ut och rida tillsammans och nu i veckan som var klarade vi av det!

Vi var upp och hälsade på mina föräldrar i stugan (allstå samma ställe där jag red sist). Min mamma fyllde 60 år och jag och min bror bjöd ut henne på en ridtur som present. Sedan var målet att alla i familjen skulle med, men vi viste ju inte ens om jag skulle klara av att ta mig upp på en häst och varken Anders eller Hampus hade ridit förut. Våran yngsta dotter Allis däremot var det inga tvivel om. Hon rider på ridskola en gång i veckan och är van med hästar.  Men tillslut red vi iväg alla sex och fick en riktigt härlig fyra timmar lång tur på fjället.

Jag fick självklart hjälp att ta mig upp på hästen och fick sitta och hålla mig i sadeln medans vi red.
Jag tror att det var väldigt bra för min balans. Ju längre vi red desto mer säkert kändes det och jag blev mer och mer van. En ridtur om året skulle nog inte vara helt fel. Vi får se....

TRELLEBORG - RESAN STARTAR

Den fiktiva resan startade redan för några veckor sedan, i Trelleborg. Jag kommer att ta mindre promenader, på 3 - 4 km så ofta jag kan och har redan kommit några mil på vägen. För att det inte bara ska bli ett nummer på papperet så kom jag på den här idén. Det är roligare att tänka sig att man är på väg upp genom landet och att man har en viss sträcka kvar till en verklig stad. Jag ska självklart inte tjata om hur långt jag gått och hur det gått, utan det kommer bara märkas i överskriften på inläggen. Själva bloggen kommer handla om tankar och funderingar, med ett ämne per inlägg. Det här är väl mer tänkt som en "dagbok" där jag kan skriva ner och fundera på saker, men den som vill ge komentarer och tankar är jätte välkomna.