Vissa rörelser har varit svårare att lära mig.
Många beror så klart på att man behöver en bra balans,
men även vissa styrkeövingar har jag kämpat med.
Det verkar vara extra svårt att få kontakt med vissa muskler.
Jag antar att det hänger ihop med sjukdomen.
Magmusklerna är en sådan grupp för mig.
Det har tagit mig åtta månader men nu klarar jag äntligen att göra
"toes to bar".
Hela 2014 kan sammanfattas med tre ord:
TRÄNING, TRÄNING och TRÄNING.
Första halvåret tränade jag styrketräning.
Jag skaffade ett medlemskap på ett helt vanligt gym med helt vanliga maskiner.
I början kunde jag knappt gå mellan maskinerna.
Särskilt när jag hade tränat benen så var jag extra vinglig.
Jag klarade ungefär av att göra tre övningar per pass och flera
set per övning var inte att tänka på.
Men för varje träningspass blev jag starkare och mer uthållig.
Jag kunde öka på i både vikter och repetitioner varje gång.
Det kändes som om jag bara behövde väcka upp kroppen
och hitta tillbaka till mina muskler igen.
De tre första månaderna la jag på mig ett helt kilo muskler.
När jag kände mig starkare övergav jag maskinerna och började använda
skivstång och hantlar i min träning.
Jag kände att jag fick använda hela kroppen på ett annat sätt,
även småmuskler och framför allt buken.
Balansen tränades också samtidigt.
På våren fick jag för mig att jag skulle börja träna Crossfit.
Mitt mål var då att träna så mycket jag kunde på mitt dåvarande gym och
försöka träna på en riktig box vid årsskiftet.
1:a Juli skrev jag in mig och sedan dess har det bara varit Cossfit.
För att berätta om den erfarenheten behöver jag ett helt inlägg,
som kommer länge fram.
I Augusti var jag med i en artikel i Expressen.
Jag fick en hel del mail och fick t.o.m chansen att föreläsa efter det.
Det är alltid roligt att kunna inspirera.
För att nämna något mer konkret jag har lärt mig i år så kan jag nu:
-göra squats (sätta mig på huk och resa mig igen)
-göra burpees (lägga mig på golvet och resa mig igen)
-göra 4 pullups
-stå på händer mot en vägg
I början av året var allt detta helt omöjligt!
Det var bara några veckor sedan jag upptäckte att jag faktiskt kan sätta mig ner
och göra ett djupt knäböj.
Sedan dess har jag gjort minst femtio om dagen.
Jag gör ca. tio åt gången utspritt under dagen.
I början var jag lika förvånad varje gång att jag verkligen klarade av det.
Jag kommer att fokusera helt på knäböj i min träning framöver.
Jag har tränat benpress, framsida- och baksida lår i maskiner i några månader nu.
Det har gjort mig mycket starkare i benen.
Nu är det dags att gå ett steg längre.
Genom att träna knäböj stående, med fria vikter, så tränas alla muskler samtidigt.
Dessutom tränas bålen och balansen.
Jag kan fortfarande bara göra djupa knäböj utan vikter.
Jag måste luta mig väldigt långt fram för att hålla balansen.
Därför kommer jag i början att köra så djupa knäböj jag kan med tyngre vikter.
Sedan avslutar jag med riktigt djupa med kroppsvikten (air squats).
Nu har jag gjort mitt andra body composition test.
Det första går att läsa om här.
Testerna var i stort sett identiska och jag tyckte först att det
inte hade hänt mycket annat än att jag gått upp två kilo i vikt.
När jag jämförde lite mer noggrant märkte jag att jag hade gått upp
ett av kilona i muskelmassa.
Då kändes det genast mycket bättre och träningen har gett resultat.
Jag äter bra med protein i min vanliga kost.
Det blir ca. 100g protein om dagen (ca 15-20 E%).
Det är 1,5g protein / kg kroppsvikt vilket är helt OK.
Eftersom jag intermittentfastar kan det ha gått 12 -15 timmar sedan
jag åt något när jag tränar.
Därför ser jag till att avbryta fastan efter ett träningspass med en proteinrik måltid.
Jag äter alltså inte extra protein efter ett träningspass men ser till att
få i mig ordentligt med proteiner.
Om jag inte orkar laga till en måltid direkt efter träningen så tar jag i alla fall
en påse Wild chips.
Den här gången vi åkte utomlands hade jag inte en tanke på att ta med
varken kryckor eller stavar.
Jag klarar inte mig helt själv i alla lägen men jag har alltid Anders
eller barnen som hjälper mig.
Det fanns en del höga trottoarer, branta backar och steniga stigar där
jag behövde lite extra stöd.
Annars klarade jag mig alldeles utmärkt.
Visst vinglar jag en del ibland men jag passade ganska bra in bland de
andra all- inclusive gästerna på kvällarna.
Det har i alla fall varit helt underbart med två veckors sol.
Hittills har det varit helt omöjligt för mig att sätta mig ner på huk.
Jag kan gå ner i ca 90 graders vinkel. Det känns då helt stabilt och normalt.
När jag försöker gå ner lite djupare så blir jag helt klen och trillar omkull.
Det är precis som killen i det här klippet:
Jag har trott att det beror på att mina muskler är så förtvinade.
Jag provade att göra benpress på gymmet för något år sedan och klarade bara
ca. 10kg (i bottenläget).
Om jag började med benen i 90 graders vinkel var det helt annorlunda.
Jag klarade enkelt 100kg.
Det konstiga har varit att jag inte blivit starkare fast jag har tränat mycket.
När jag sitter i bottenläget är jag fortfarande helt kraftlös.
Jag har inte haft något hopp om att kunna resa mig igen.
Den här videon fick mig att tänka om helt.
När jag tittat på den satte jag mig på huk och stretchade ut mina vader i flera minuter.
Efter ett tag kunde jag sitta med hälarna i marken.
Jag spände bålen ordentligt och provade att resa mig upp.
Jag blir lätt svullen och får en utstående mage på kvällarna.
Jag ser helt gravid ut och har verkligen en ballongmage.
Dagen efter är jag som vanligt igen.
Länge trodde jag att det var något i kosten som fick mig att svullna upp.
Med min nya kosthållning tycker jag att jag skulle bli helt bra men så har det inte blivit.
Helt plötsligt kan jag få samma ballongmage och det verkar inte spela någon roll
vad jag har ätit.
För någon månad sedan hörde jag någon på tv som pratade om träning efter graviditeten.
Hon beskrev precis mitt problem.
Med uttänjda magmuskler är det vanligt att man inte orkar hålla organen på plats.
Man får en putande mage speciellt på kvällarna.
Jag har varit gravid två gånger men det var 13 och 8 år sedan.
Eftersom det var så länge sedan och att jag alltid har tränat mycket så har jag antagit
att magmusklerna har dragit ihop sig igen.
Men om jag tänker efter så blev jag sjuk nio månader efter min senaste graviditet.
I ca fyra år var jag nästan sängliggande.
När jag började röra på mig igen så gick jag med mina kryckor.
Med kryckorna som hjälp använde jag armarna mycket och behövde inte använda
bålen för att hålla upp överkroppen.
Det är inte ens ett år sedan jag började gå helt själv igen.
Jag kan bli helt slut i magen och få ont i ryggen efter en promenad och det kanske
inte är så konstigt.
Därför har jag börjat dammsuga magen.
Det låter kanske lite bättre på engelska.
"Stomache vacuum" eller "abs vacuum" är i alla fall en magövning som ska
stärka de inre magmusklerna och ge mer stabilitet i bålen.
Det ska också ge en smalare midja viket inte är helt fel.
Så här dammsuger man magen!
Jag tycker det fungerar bäst när jag ligger på mage.
Jag andas in ordentligt och spänner ut magen.
Sedan pressar jag ut luften hastigt och drar in magen allt vad jag kan.
Samtidigt gör jag en knipövning.
Det är knepigt att få till först.
På gymmet har de en våg som ska mäta kroppens sammansättning.
Jag betonar på ska.
Det är bara en våg man ställer sig på och ut kommer en remsa med:
-vikt
-fettmassa
-muskelmassa
-vattenprocent
-benmassa
-visceralt fett (bukfett som omger de inre organen)
Hur noggrant det är vet jag inte.
Det är antagligen en dator som räknar ut värdena, men jag tycker alltid det är
kul med olika prover och mätningar.
Under året kommer det att bli tre till mätningstillfällen.
Det ska bli lite spännande och se om värdena ändras något.
Jag kommer att träna styrketräning 2 gånger i veckan och simning 1-2 gånger i veckan.
Mitt mål med träningen är att få mer muskler.
Jag tror att med lite mer muskler på benen kommer jag nog att kunna gå bättre,
vilket är mitt främsta mål.
Både musklerna på ben och rumpa har varit väldigt förtvinade.
Även om jag har tränat upp dem en hel del så har jag fortfarande en bra bit kvar.
Här är lite värden från mätningen:
vikt: 63,6kg
fettmassa: 19,3kg (30,4%)
muskelmassa: 42kg (66%)
visceralt fett: 3 (ska vara under 12)
BMI: 22
metabol ålder: 34
Det man kan avläsa av detta är att jag är väldigt normal.
Det som är mest positivt är att jag har så lite visceralt fett.
Jag har upptäckt att jag kan läsa mycket bättre igen.
De senaste åren har jag bara läst barnböcker för min dotter.
Bilderböcker med en eller några rader text per sida gick bra.
När jag försökte läsa lite längre texter så flöt orden ihop och jag fick väldigt
svårt att se vad det stod. Ögonen blev väldigt fort trötta.
Nu har min dotter börjat läsa själv och har lämnat bilderböckerna.
Jag är alltid med och lyssnar när hon läser och följer med i texten.
En del böcker kan ha hela sidor med text och då vill hon ofta att jag ska läsa några sidor.
Det har gått väldigt bra så nu har vi infört en ny kvällsrutin.
Först läser Allis några sidor i boken och sedan läser jag några kapitel.
På det sättet får både hon och jag lästräning.
Allis får även träna på att lyssna vilket också är väldigt viktigt i den åldern.
Ungdomsserien DRAKRIDDARE läser vi just nu.
Välfärdens ohälsa är en bok som jag ska försöka läsa under vintern.
Jag har provat att spela lite från hennes spelbok.
Högerhanden fungerade ganska bra och jag kunde spela flera låtar i boken.
Det är dock en nybörjarbok och de i första låtarna använder man bara
två till tre fingrar.
Det var lite svårare med vänsterhanden men efter ett tag gick det bättre.
Jag kände på en gång att det var en jättebra träning för mig.
De senaste åren har jag fokuserat på kroppen. Jag har tränat otroligt mycket.
Jag har kämpat med kondition-, styrke- och koordinationsträning och blivit
mycket starkare och kan gå bättre.
Det här var något helt annat.
När jag tänker efter använder jag inte händerna och fingrarna så mycket i vardagen .
När jag skriver på datorn gör jag det förstås men det går väldigt långsamt och
jag använder bara pek- och långfingrarna.
Jag har också märkt att när jag skriver något med penna (t.e.x. inköpslista) går
det sämre och sämre.
Min sambo ser aldrig vad jag har skrivit men är bra på att gissa som tur är.
Att spela piano några gånger i veckan kan säkert hjälpa mig att förbättra
finmotoriken och det är en väldigt bra hjärngympa också.
Nu är vi tillbaka efter en härlig vecka på Gran Canaria.
Jag lämnade kryckorna hemma den här gången och det var riktigt skönt.
I de värsta backarna och uppför trottoarkanterna fick jag lite hjälp av Anders
eller någon av barnen. Annars klarade jag mig ganska bra.
Det blev riktigt bra gång- och balansträning.
Maten har också fungerat väldigt bra.
På morgnarna åt vi en stor bufféfrukost på hotellet.
Det var självklart fullt med sockermat, men det gick att hitta bra saker också.
Jag åt bacon, spanska korvar, stekt tomat, champinjoner, sallad, lufttorkad skinka,
oliver, fetaost, mm.
Mitt på dagen var ingen särskilt hungrig. Vi åt bara någon burk makrill eller kokade ägg
och barnen fick glass eller frukt.
På kvällen hade vi riktig matfest däremot.
De har väldigt gott grillat kött på alla resturanger och speciellt lamm.
Blandad grilltalrik blev en favorit.
Den bestod av oxfilé, entrecote, lammkotlett, fläskkotlett, kycklingfilé och spansk
lammkorv. Till det åt vi bearnaisesås eller mojosås och grillad paprika.
Jag har druckit vin två kvällar, ätit några bitar choklad och ätit getost (en hel del).
Förutom det har jag ätit som jag brukar och mått väldigt bra.
På hotellet fanns det också en 25 -meters simbassäng.
De första dagarna var jag t.o.m. uppe innan frukosten och simmade ett pass.
Varje eftermiddag/kväll simmade jag ett längre pass och det var jätteskönt efter allt
solande under dagen.
Totalt simmade jag nio gånger och ca 19 000 m.
Det blev en bra uppladdning inför tjejsimmet på lördag!
Nu finns det ingen återvändo.
Nu har jag anmält mig till Tjejsimmet i sommar.
Redan förra året var jag inne på att eventuellt simma Vansbrosimningen, men det passade inte så bra med datumet, samt att jag hade fullt upp med min andra utmaning.
Nu är det bara att ligga i hårdträning och fokusera inför sommaren.
Lördagen den 6 juli blir det 1000m i Västerdalälven.
Jag kom fram till att det är ca 18 år sedan jag slutade tävlingssimma.
Jag har simmat någon gång då och då under åren, men om man slår ut det på 18 år så är det nog bara några gånger om året.
När jag blev sjuk så hade jag det längsta uppehållet, så klart.
På fyra år var jag inte i närheten av vatten.
När jag kände mig lite bättre och ville börja träna igen, var jag väldigt förtvinad i benen och hade dålig kondition.
Simningen kändes ändå som det bästa alternativet till träning och det var underbart att komma i vattnet. Viktlösheten och tystnaden under vattnet var allra bäst. Dessutom behöver man inte vara rädd att tappa balansen eller ramla när man är i vatten.
Det var absolut inte enkelt i början. Jag var så yr att jag hade svårt att simma rakt i bassängen och jag såg inte ens över till den andra sidan. Eftersom benen inte hängde med alls så fick jag simma enbart med armarna, vilket gjorde att jag blev trött efter bara någon längd.
Jag försökte simma 1- 2 ggr i veckan och kände att orken blev bättre och bättre. Jag fick också till tekniken bättre så att det inte blev lika tungt att simma utan benen.
Det senaste året tog mina promenader upp mycket av min tid och var i stort sett min enda träning. Jag simmade faktiskt inget alls under förra året.
Förra veckan började jag att simma i Mastersgruppen, i min gamla simklubb.
Det gick väldigt bra och det kändes som om jag skulle orka simma hur långt som helst.
Jag har ju blivit så mycket bättre överlag de senaste året, så det kändes bra att det gett framsteg i bassängen också. Min kostomläggning har gjort mig mycket starkare, jag har mer ork och balansen är mycket bättre (även om den inte alls är bra). Jag är fortfarande yr hela tiden, men har lättare att fokusera och ser mycket bättre.
Framöver blir det simträning en gång i veckan, minst.
Tillsammans med promedader, yoga, dans och gym, så kommer min träning bli komplett.
