TANKAR OM D - VITAMIN (Helsingborg 9,7 mil)

Brist på sol kan göra oss så sjuka.

Här i norden har vi så lite sol så det räcker inte för att tillverka det D -vitamin vi behöver. På vintern mellan November och Mars kan vi inte tillverka något D- vitamin alls, även om vi så skulle lägga oss nakna mitt i solen. Solens strålar står då för lågt, vilket innebär att de filtreras bort i atmosfären och når inte ner till oss. Under sommaren går det så klart bra, men inte så lätt som vi tror. På riktigt soliga dagar kan vi bilda D -vitamin mellan kl. 11 - 15 , men annars är det betydligt mindre än så.
D- vitamin bildas i huden när solen skiner på oss, eller närmare bestämt när kolesterolet omvandlar solens UV- strålar.

Vi kan också få i oss D - vitamin genom kosten och då främst genom fisk och svamp. Det är tack vare fet fisk som man tror att vi i norr över huvud taget har klarat oss. För att få en bra bild på hur mycket vi behöver äta så kan man göra en jämförelse:

100 g Lax ger oss 400 IE D - vitamin

100 g Torsk ger oss 120 IE D -vitamin

100 g kantareller ger oss 100 IE D -vitamin

1/2 timmes sol ger oss 10000 IE D- vitamin

Så D -vitamin via solen ger så otroligt mycket mer än vad vi kan få i oss via maten.

Det rekomenderade dagliga intaget (enligt livsmedelsverket) är 400 IE, så 100 g lax om dagen eller 400 g svamp, om du är vegetarian, räcker. Så det är alltså inte omöjligt att få i sig sin dagliga dos D -vitamin genom maten och det är ju skönt att veta.

　

Men varför är D- vitamin så viktigt då?

Jo, D -vitamin är bra för skelett, muskler, nervsystemet, hud, hår, tänder mm. och motverkar benskörhet, muskelsvaghet, hjärt-kärlsjukdomar och karies.
​Det hjälper även till vid bakteridödandet och är bra för immunförsvaret, motverkar förkylning, influensa, trötthet och depression.

​Det motverkar också inflammationer, reumatism, akne, eksem och psoriasis och är även bra mot förstoppning och närsynthet.

Det anses även kunna hämma tumörtillväxt (främst tjocktarmscancer, bröstcancer och prostatacancer), minska risken för diabetes och mest intressant, i mitt fall, vara inblandat i utvecklande av MS.



En liten förenklad förklaring om teorin kring D -vitaminets inblandning i MS:

Mellan cellerna i tarmväggen finns små "portar" som ska släppa igenom virus och bakterier till blodet, så att de vita blodkropparna kan tillverka antikroppar och bekämpa inkräktarna. Dessa "portar" styrs av D- vitamin och om man har brist på det så står "portarna" helt öppna och andra partiklar kan lätt ta sig igenom in till blodbanan. Vid utvecklandet av MS har D -vitaminbrist lett till att Lectin ( protein som liknar myelin) har tagit sig in i blodbanan och stött på de vita blodkropparna, som sedan tar fel och angriper hjärna och nerver.


Det jag gör för att försöka hjälpa kroppen att kämpa mot min MS är:

- Se till att äta mat med mycket D -vitamin, samt ta tillskott över vinterhalvåret.

- Vara i solen minst en halvtimme om dagen på sommaren (efter en halvtimme är huden mättad  med D- vitamin och kan inte ta upp mer) och åka utomlands en vecka per vinter.

- Äta mycket fett så att kroppen kan bilda optimalt med D -vitamin.

​
Jag tittar ju mycket på youtube och har hittat ett bra föredrag om D -vitamin av
dr.Mats Humble http://www.youtube.com/watch?v=syRaJVIBNnw&feature=player_embedded#.

Så om ni har lite tid över så är det väldigt intressant.

MIN MS HISTORIA

I mitten av September, 2006, började jag plötsigt att vingla när jag gick, och fötterna hängde inte alls med som jag ville.

Efter en vecka gick jag så dåligt att jag såg ut som ett riktigt fyllo som ragglade omkring. Jag kunde inte stanna, utan fick sikta på något att ta tag i eller helt enkelt trilla omkull. Jag kunde dessutom trilla när som helst och kände inte när jag föll, förrän jag slog i backen. Min svanskota har fått ta många smällar och gått i många bitar.

Jag lades in på neurologen i Falun och alla sa att jag antagligen hade MS. Efter tre veckor av alla tänkbara undersökningar och misslyckade behandlingar så hade de inte hittat något fel, utan jag fick åka hem och höra av mig om jag blev sämre. Jag kunde knappt gå, mådde skitdåligt, mitt yngsta barn, Allis, var 9 månader, jag hade antagligen MS och sedan skulle jag sitta hemma och vänta på att bli sämre. Det var en oändlig tid och massa tankar. Jag kommer inte ihåg mycket av den  tiden, mer än att det blev Halloween och att jag och min dotter Allis fyllde år och sedan blev jag "äntligen" sämre.

Det var någon vecka in i November som jag blev akut yr, spydde och kunde inte resa mig. Jag lades åter igen in på neurologen och blev kvar till nyår. När jag skrevs ut hade jag fått diagnosen MS, massa piller och injektioner som jag skulle ge mig själv varannan dag, livet ut. Sjukvården hade gjort sitt jobb: hittat på en passande diagnos och skrivit ut alla mediciner de kunde tänka sig. Jag var ett avklarat fall och fick höra av mig om jag behövde påfyllning av medicinerna eller blev sämre.

Första tiden  hemma kunde jag bara ta mig fram innomhus med hjälp av ett gåbord. Jag fick bo på nedervåningen. Bara att ta mig till toa eller köket var en jätte stor utmaning och tog mycket kraft. Jag kommer inte ihåg några tidsramar ifrån den här tiden heller , men jag kunde sedan gå med rullator och då även gå kortare stäckor utomhus. Det som gjorde det extra svårt var att vi bodde ute på landet och hade bara grusvägar i den närmaste omgivningen, så vi flyttade in till Borlänge, juli 2007. Med asfalterade gångvägar så kunde jag snart gå korta sträckor med kryckor och efter ett år tom. ta mig med bussen till stan några gånger.

Sedan följde ett par tunga år. Jag hade MS, var "sjukpensionär", kände mig som 85 år, var värdelös och det mesta kändes meningslöst. Alla i familjen försvann på morgonen till skola, dagis och jobb och jag var hemma ensam i stort sett hela dagen. Min dag bestod av uppgifter som att duscha, klä på mig, göra mat mm. vilket tog all min kraft och jag behövde vila och sova flera gånger under dagen. Visst kunde jag ta en promenad, men om jag trillade så kunde jag inte ta mig upp igen. Och om jag gjorde något så kraftansträngande blev jag så trött att jag kanske inte orkade med något mer den dagen, så det kändes inte värt det. På vintrarna kunde det gå flera veckor utan att jag satte min fot utanför dörren.

Det som fick mig att kämpa var min sambo Anders och mina underbara barn. Vi kämpade tillsammans och försökte hitta på fler och fler lösningar som underlättade för oss i vardagen. Anders och jag kom varandra närmare och eftersom jag alltid var hemma när barnen kom hem från skola och dagis så har de blivit luganre och tyggare som personer.

Nu är allting annorlunda. Jag har fått min livsglädje tillbaka. Vi fokuserar på att göra så mycket vi klarar av, istället för att tänka på det som inte går. Vi har tagit oss ut om somrarna, försökt att ta oss till lekplatser och badplatser så ofta vi kan och varit på charterresor utmomlands de sedaste två vintrarna. Den senaste förändringen är att Anders har gått ner i arbetstid och jobbar halvtid och det gör att han är hemma med mig nästan varje dag. Nu går jag på gym 1-2 ggr i veckan, simmar 1-3 ggr men största fokus ligger på att ta så många promenader som möjligt och vara ute i solen.

Det är väldigt svårt att förklara hur jag har det och har haft det. Jag är ständigt yr och allt omkring mig snurrar samtidigt som jag har väldigt dålig balans. Detta tillsammans gjorde det helt omöjligt att gå i början, men även om jag egentligen är lika "dålig" fortfarande så har jag lärt mig att hantera yrseln på ett helt annat sätt och känner när jag är på väg att tappa balansen. Jag kan tex. inte se människors ansikten när jag möter dem, jag kan inte läsa böcker och längre texter (kortare går bra om jag håller papperet rakt framför ansiktet) och jag behöver fortfarande stöd när jag går. Men jag försöker komma ut så ofta jag kan, lyssnar på ljudböcker och tittar mycket på TV. Datorn går också utmärkt att använda och vid den tillbringar jag  mycket tid.

Jag har skämts för min sjukdom och det har gjort att jag dragit mig för att gå ut och att över huvud taget ta kontakt med människor. Det har kännts tryggast att sitta hemma för då stöter man inte på problem och blir inte påminnd om sin sjukdom hela tiden, men nu förstår jag att det är precis vad jag behöver för att komma vidare och få ett mer normalt liv igen. Jag har en helt annan inställning nu och mår mycket bättre. Jag ser mycket ljusare på famtiden och vill dela med mig av mina erfarenheter. Ni får jätte gärna fåga om ni har några frågor.

Även om det är en hemsk sjukdom jag (vi) har drabbats av så har det formats till något bra, vi mår bättre än någonsin och är en jättebra familj.

　

TANKAR OM MAT (Landskrona 7,6 mil)

Det säljs knappt någon mat i affärerna längre.

Mat tycker jag är livsmedel som är så likt sitt ursprung som möjligt. Tex grönsaker, rotsaker och frukt som bara är skördade och trasporterade till affären. Köttbitar, färsk fisk, ägg, bär och nötter är andra bra exempel. Allt detta kan man lätt se vad det är för något.

Men det mesta som säljs i affärer i dag ligger i förpackningar, burkar och flaskor. Om man läser på innehållsförteckningarna så kan man allt för många gånger inte ens förstå vad det är i egentligen.

Även om något från början är en naturlig produkt så kan det ha processerats så mycket så det kanske inte ens kan kallas naturligt längre.

Ett glasklart exempel på detta är socker. Det är naturliga sockerbetor eller sockerrör som har förstörts så totalt i en fabrik så att det blivit små kristaller som är så långt ifrån den naturliga produkten så att man kan inte ens se likheten längre. Det är snarare konstgjort och innehåller inte ett spår av näring och gör ingenting bra för kroppen. Alltså inte mat. Ändå så konsumeras detta i massor.

Ett annat exempel är förstås mjöl. Det finns ju i hur många produkter som helst och vi konsumerar även detta i massor. Men det är väl naturligt? Ja det är naturliga sädeskorn från början som också förstörts så otroligt mycket så att det bara är vitt damm kvar. Dr. Andreas Eenfeldt beskriver det så bra när han säger att mjöl kan lagras så länge eftersom det är så näringsfattigt att inte ens skadedjur går på det. Så livsmedel som innehåller mjöl kan inte jag kalla för mat heller.

Nästa exempel är korv, köttbullar, smörgåsmat, fiskpinnar mm. De består också av naturligt kött från början men har gjorts om till något helt annat. Man har tillsatt konserveringsmedel, socker, vatten, smakförstärkare, färgämnen mm. och formats om till en önskad form. De är alltså långt ifrån kött efter den behandlingen.

En lätt demonstration av vad jag menar när jag säger att det knappt fins mat i affärerna är åter igen genom ett exempel:

När jag går och handlar så måste jag ta mig igenom hela affären, in till frukt och grönt avdelningen, innan jag har hittat något alls att handla. Först är det nämligen pasta, nudlar och ris i massor som följs av ketchup, senap, dressingar och fördigsåser. Sedan är det dags för alla hyllor med bakartiklar som socker, olika mjölsorter, färiga mixer, kex, kakor, bröd, knäckebröd, flingor, müsli mm. Sedan kan man äntigen shoppa loss på alla härliga grönsaker, rotfrukter och frukt. När man sedan kommer in i charken kan man tex. plocka på sig några fina köttbitar, en hel kyckling och en hel varmrökt lax. Men sedan är det stopp igen. I mejeri avdelningen finns såklart en del bra produkter (jag äter inte dessa pga innehåll av lectin) men en allt för stor del består av olika sorter sockrad yoghurt, risifrutti, cholkadpudding mm. Efter så följer ändlösa hyllor med chips och snacks, läsk, saft, öl mm. I frysavdelningen kan jag komplettera med skaldjur, broccoli och bär, men även frysen består till stor del av färdigrätter, pajer, panpizza och glass. Sist men inte minst så måste man ju gå igenom det värsta av allt, nämligen godiset. Socker i så många former och färger, och ändå tillkommer nya sorter hela tiden.

Om man ska uppskatta det hela så kanske 30% av "maten" i affären kan klassas som mat.

Nu till det mest skrämmande av allt: När de flesta människor går och handlar så är det till stor del ifrån de här övriga 70% , alltså ren dynga i fina färglada förpacknngar.

En veckas matkonsumtion i en vanlig amerikansk familj

En vecka i en familj från Guatemala.

SPÄNNANDE TEORI OM ORSAK TILL MS

Forskare har hittat ett protein som heter Lectin. Det var tydligen redan 2007, men detta är helt nytt för mig. Ska berätta mer nedan, men först lite om teoriernas utveckling.

Ända sedan jag blev sjuk för 5 år sedan har den erkända teorin om MS varit densamma. MS är en autoimmun sjukdom och kroppen angriper sig själv och förstör myelinet runt nerver i hjärna och ryggmärg. Detta har jag haft väldigt svårt att tro på.

För ett par år sedan fick jag höra om CCSVI (Chronic Cerebro Spinal Venous Insufficiency) som är en helt annan teori. Den går ut på att man tror att blodflödet i venerna som dränerar centrala nervsystemet är hindrat av förträngningar. Det finns t.o.m en behandling mot detta men den är fortfarande olaglig i Sverige. Jag trodde stenhårt på den här teorin (ett önsketänkande) och gjorde som ett hundratal andra från Sverige, åkte utomlands för att få behandlingen. Många säger sig ha blivit hjälpta men i mitt fall så har jag inte märkt av någon förbättring.

För över ett år sedan blev jag mer och mer övertygad om att stenålderskost och LCHF var lösningen, eller att det i alla fall skulle kunna hjälpa mig. Jag uteslöt socker och stärkelse ( bröd, potatis, ris, pasta mm) och såg till att få i mig mycket fett.

För tre månader sedan fick jag höra talas om Terry Wahls (www.terrywahls.com) och hennes otroliga berättelse om hur hon blivit frisk från sin MS. Sedan dess har jag sett till att lägga till tre stora tallrikar med grönsaker om dagen samt slutat med mjölkprodukter.

Så idag såg jag en presentation på youtube http://www.dailymotion.com/video/x59iwc_the-paleo-diet-and-multiple-scleros_lifestyle av Dr. Loren Cordain. Han forskar om vilken roll maten har för kroniska sjukdomar som tex MS. Han har alltså hittat ett protein som heter Lectin, som finns i spannmål, mjölk, baljväxter, bönor och tomater. Detta protein fastnar på väggen i tarmarna och tar sig igenom till blodbanan (fanns olika exempel på hur) och träffar där på T- celler (vita blodkroppar som utgör en del av immunförsvaret). Lectin är tydligen så likt myelin så att i fortsättningen så tar T- cellerna fel på myelinet och ger sig på det. Det här är den bästa förklaringen hittills tycker jag. Jag har ju redan uteslutit det mesta av vad de rekommenderar men det är slut med jordnötter och tomater också från och med idag.

Det bästa av allt med den här kosten är att det är så bra prognos. Det verkade som om de som inte hade haft sjukdomen så länge blev betydligt bättre, men även för de som haft sjukdomen i över 20 år stannade den av och de blev möjligen en aning bättre också.