ÅTER I BADDRÄKTEN

Jag kom fram till att det är ca 18 år sedan jag slutade tävlingssimma.

Jag har simmat någon gång då och då under åren, men om man slår ut det på 18 år så är det nog bara några gånger om året.

När jag blev sjuk så hade jag det längsta uppehållet, så klart.
På fyra år var jag inte i närheten av vatten.
När jag kände mig lite bättre och ville börja träna igen, var jag väldigt förtvinad i benen och hade dålig kondition.
Simningen kändes ändå som det bästa alternativet till träning och det var underbart att komma i vattnet. Viktlösheten och tystnaden under vattnet var allra bäst. Dessutom behöver man inte vara rädd att tappa balansen eller ramla när man är i vatten.

Det var absolut inte enkelt i början. Jag var så yr att jag hade svårt att simma rakt i bassängen och jag såg inte ens över till den andra sidan. Eftersom benen inte hängde med alls så fick jag simma enbart med armarna, vilket gjorde att jag blev trött efter bara någon längd.
Jag försökte simma 1- 2 ggr i veckan och kände att orken blev bättre och bättre. Jag fick också till tekniken bättre så att det inte blev lika tungt att simma utan benen.

Det senaste året tog mina promenader upp mycket av min tid och var i stort sett min enda träning. Jag simmade faktiskt inget alls under förra året.

Förra veckan började jag att simma i Mastersgruppen, i min gamla simklubb.
Det gick väldigt bra och det kändes som om jag skulle orka simma hur långt som helst.

Jag har ju blivit så mycket bättre överlag de senaste året, så det kändes bra att det gett framsteg i bassängen också. Min kostomläggning har gjort mig mycket starkare, jag har mer ork och balansen är mycket bättre (även om den inte alls är bra). Jag är fortfarande yr hela tiden, men har lättare att fokusera och ser mycket bättre.

Framöver blir det simträning en gång i veckan, minst.
Tillsammans med promedader, yoga, dans och gym, så kommer min träning bli komplett.