söndag 27 maj 2012

TANKAR OM BROMSMEDICINER (Göteborg 31 mil)

Ms är en autoimmun sjukdom, dvs. immunförsvret är överaktivt och angriper kroppens egna vävnader.
Det har man ju fått höra sedan man gick i skolan. Men mer förklaring än så får man inte av sjukvården.
MS är helt enkelt en obotlig sjukdom som bara blir värre med tiden, om man inte börjar med bromsmediciner så fort som möjligt.

Bromsmediciner fungerar som namnet låter. De kan sakta ner förloppet på sjukdomen, om man har tur, men botar inte sjukdomen.

Jag tycker det är så synd att så många patienter injecerar sina kroppar fulla med substanser som man inte har en aning om vad de gör mot kroppen. Även jag har injecerat mig i övet ett års tid efter jag fick min MS diagnos (hela år 2007).

När man precis fått beskedet om att man har en obotlig sjukdom och en läkare tycker att man ska ta en viss medicin så tänker man inte så mycket utan litar blindt på "farbror doktorn". Det är klart att läkarna vet vad som är bäst för en, men där har man verkligen ändrat åsikt.

Medicinen jag tog heter Betaferon och innehåller en substans som heter interferon. Den ska (enligt fass) hjälpa till att bekämpa attacker mot immunsystemet. Det har jag förstått nu är att vad den egentligen gör är att försvaga immunförsvaret, men det kan de ju inte skriva.

Jag injecerade alltså den här medicinen i min kropp varannan dag i över ett år. Jag mådde så otroligt dåligt så det går inte riktigt att beskriva. Jag fick symptom som feber, frossa, ledvärk, muskelvärk, mm. efter varenda injektion. Eftersom jag tog injektionerna varannan dag så var jag sängliggande varannan dag och hade i stort sett influensa i ett års tid. Hela min mage var full av röda, svullna bulor och blå- gröna och gula blåmärken, beroende på hur gamla de var.
Mina ben blev otroligt stela vilket gjorde det ännu svårare att försöka gå eller hålla balansen. Läkarnas lösning på det problemet var att skriva ut muskelavlappnande medicin som gjorde mig helt slapp och slö.
Efter ett års tid var mina levervärden så dåliga att jag fick lov att sluta med medicinen och det var helt underbart.
Läkaren ville självklart att jag skulle börja med någon annan sorts bromsmedicin, men då bestämde jag att det fick vara nog.
Sedan dess har jag inte tagit en injektion eller piller till och mått mycket bättre. Jag har inte blivit kallad till sjukvården sedan dess heller, men det gör det samma.

5 kommentarer:

  1. Det låter väldigt konstigt och oansvarigt av vården att inte kolla dej när du har en sjukdom. Även om du är bättre. Iofs desto större anledning att kolla varför det är så. Uppenbart lever du rätt! Nu menar jag verkligen inte att du ska söka dej dit. Det är helt deras ansvar.

    Kram Jeanette

    SvaraRadera
    Svar
    1. När man inte vill ta deras piller och mediciner så vet de inte riktigt vad de ska ta sig till.

      Radera
    2. Bättre att vända sig till alternativa metoder!!!
      Läkarvetenskapen är duktiga på att lindra och "bota" symtom hos en människa, men inte att leta sig fram till och rätta till orsaken till symtomen! Bra att du sade NEJ, Maria! Fortsätt du, med det du tror på!
      Starkt jobbat tjejen :-D

      Kram från Liza Bustad

      Radera
  2. Jag har snart använt Betaferon i 17 år och jag funderar allt oftare på att sluta med den men vet inte om jag vågar. Har en vän som började samtidigt som jag och hon fick ett skov direkt när hon slutade medicinera sen tog det evigheter innan hon fick börja om. Det är så svårt att veta hur man ska göra...

    SvaraRadera
  3. Ja, jag förstår att det är ett jättesvårt val. Man vet ju inte om medicinen håller tillbaka sjukdomen och vad som händer när man slutar. Jag mådde så dåligt och fick en leverpåverkan så för mig var det inte ett aktivt val att sluta. Jag beskriver bara min upplevelse och lyfter fram hur mycket biverkningar man kan få av bromsmediciner. Eftersom du haft medicinen i 17 år så kanske den fungerar för dig utan allvarliga biverkningar?
    Man får väga fördelar mot nackdelar.
    Gör inget hastigt beslut utan tänk igenom ordentligt.

    SvaraRadera