Skogsvandra till en fäbod
Under våren har jag tagit kortare promenader i skogen för att få lite mer utmaning.
Jag använder gångstavar för att hålla balansen.
Det har varit väldigt nyttigt och jag har tränat balansen, styrkan i vristerna och även synen.
Ett mål jag har är att ta en heldagsvandring med familjen och försöka ta oss till någon fäbod i närheten.
Vi bor nästan i skogen och det finns fyra olika fäbodar att välja mellan i närheten.
Jag vet inte hur långt det är till dem, men det är några kilometer till en mil.
Det finns inga vägar dit utan det är smala skogsstigar och rätt kuperat vissa bitar.
Jag ska ta reda lite mer om dem och se vilken vi ska satsa på.
Det kommer verkligen bli en utmaning, men förhoppningsvis en trevlig sådan.
Gå en mil utan kryckor
En mil låter väldigt långt. Det måste jag medge.
Idag går jag 4 km utan kryckor, men jag har inte provat att gå längre heller.
Jag är inte helt slut när vi kommer tillbaka, men jag har känt av min fot ibland.
Mitt mål är att klara det innan snön kommer.
Sedan under vintern finns det ingen chans att jag klarar det.
Gå upp för trapporna i Eiffeltornet
Ända upp till toppen av Eiffeltornet får man inte gå längre. Det är kanske tur det.
Till den andra avsatsen är det 668 trappsteg och det känner jag att jag kommer klara av.
Den största utmaningen kommer nog vara att gå ner igen.
Jag har alltid svårare att gå i nedförsbackar och ner för trappor, än uppför.
Jag fyller år i November och hoppas då på en weekend i Paris.
Andra mål jag har går ut på att vara med aktiv.
Jag vill åka karuseller och vattenrutschbanor med barnen.
Cykelsemestra på Gotland.
Bergsvandra på Gran Canaria.
Jag kommer hela tiden på nya små utmaningar så jag har fullt upp.
Jag blir glad när jag läser om dina mål :-)Måste få fråga hur du gör när du går dina långa promenader. Hur vet du att du orkar ta dig hem igen? Just rädslan att inte orka gå hem är en begränsande faktor för mig...
SvaraRaderaJag har alltid min sambo med mig när jag är ute och går.
SvaraRaderaI vissa branta nedförsbackar brukar jag hålla i hans arm och när vi går i skogen har jag t.o.m. fått sitta på hans rygg några gånger (vid väldiga backar och steniga stigar). Det är en otrolig trygghet att ha honom med. Själv går jag bara korta promenader, med kryckor eller stavar, men det blir inte så ofta.
Jag förstår din rädsla.
Då förstår jag att du vågar gå långa promenader :-)
SvaraRaderaLåter riktigt spännande. Det är utmaningar som jag själv bara kan drömma om just nu. ( men mina mål ä liknande fast under en obestämd tid...) Men det ska inte vara omöjligt!! Härligt att läsa att du utmanar dej. Tror det är viktigt!
SvaraRaderaHar samma gissel det där med nedförsbackar. Kanske är för att marken för framfoten är längre ner ;) Du skulle ju kunna ta hiss ner... men d kanske ä fusk...