TANKAR OM DE VITA GIFTERNA (Umeå 123 mil)

Ett begrepp som dyker upp mer och mer är DE VITA GIFTERNA.
Det man menar då är mjöl, mjölk och socker. Det är precis de här som jag utesluter i min kost och har märkt att jag blir så mycket bättre utan. Det är skönt att fler och fler reagerar och det kan vara bra att ha ett namn att ta till.

Jag tänkte gå igenom och skriva lite om varför jag väljer bort dessa.

MJÖL

Jag har valt att inte äta några spannmål alls, men när man pratar om de vita gifterna så är det först och främst vetemjöl man menar.
Vetemjölet är såklart allra värst eftersom det är så finmalet och tas upp snabbt av kroppen, men även helkorn höjer blodsockret rejält. Man brukar ju prata om snabba och långsamma kolhydrater och att det ena ska vara bättre än det andra, men båda höjer blodsockret, fräter på kärlen och frisätter insulin (fettinlagrade hormon) hur det än är.

Varför jag väljer bort mjöl:

- Den första skadan mjöl gör är att det höjer blodsockret mycket. Socker i blodet fräter på kärlen, orsakar inflammationer och kan leda till diabetes, kärtkramp, hjärtinfarkt, stroke, mm.
Även de "nyttigaste" flingorna och fullkornsbröd, som anses vara så nyttigt, höjer blodsockret mer än vanligt socker.

- Mjöl bildar ett lager i tarmväggen och hindrar kroppen att ta upp optimalt med näring.

- Mjöl innehåller Gluten som är dåligt för de flesta, även om man inte märker det. Gluten i tamväggen ses som ett gift av kroppen, som "anfaller" och skadar slemhinnan. Man har sett koppling till massor med sjukdomar som tex. ADHD, DAMP, autism, alzheimers och autoimmuna sjukdomar som MS mfl. Men även mindre åkommor som luftvägsinfektioner, astma, excem, ledvärk, artros är ofta symptom från Gluten.

- Mjöl kan orsaka LGS (Leaky Gut Syndrome eller läckande tarm). Det bildas då små, små hål i tarmväggen där bakterier och proteiner kan "läcka" in i blodet.
Sjukdomar som enligt forskning kan uppkomma genom läckande tarm är fibromyalgi, ledvärk, psoriasis, reumatism, utslag/hudproblem, ALS, MS, Alzeimers, Schizofreni, ADHD, mm.

- Mjöl innehåller också proteinet Lektin som är otroligt likt Myelin (skyddande hölje runt våra nerver). Om Lektin tar sig in till blodet ( tex. via Leaky Gut) så tar kroppens immunförsvar fel och börjar angripa myelinet runt nerverna istället, man har alltså fått MS.

MJÖLK

De första åren av våra liv är mjölk otroligt viktigt, men då menar jag såklart bröstmjölk. Då växer vi som allra mest ( både kropp och hjärna) och bröstmjölken ger alla näringsämnen vi behöver, antikroppar, växthormoner mm.
Komjölk är en helt annan sak. Den är designad för att en liten kalv ska växa flera hundra kilo på ett år. De flesta idag baserar en väldigt stor del av sitt energiintag på mjölkprodukter och jag tror att väldigt många skulle kunna må mycket bättre om de drog ner eller utelsöt mjölk.

Varför jag väljer bort mjölk:

- Det första som händer de flesa när man äter mycket mjölk är att man blir slemmig i haslen och måste harkla sig och hosta. Det är så klart inte så farligt och de flesta tänker inte ens på det, men när man blivit av med det så märker man hur skönt det är att gå upp på morgonen utan att behöva hosta och harkla sig. En möjlighet är att bakterier och virus lättare får fäste när man är slemmig i luftvägarna och att man därför lättare blir förkyld.

- Mjölk innehåller som sagt mycket växthormoner ( IGH 1) och vi växer inte på längden av den, utan på bredden. En annan sak som växer av IGH 1 är cancerceller. Så i praktiken om man har en enda liten muterad cell och dricker mycket mjölk så kan den utvecklas till en tumör. Nu vet jag inte hur mycket just mjölken påverkar, men tillsammans med alla växthormoner från en kolhydratrik kost ser det absolut inte bra ut.

- Även mjölk är en stor Lektinkälla ( se ovan under förklaringen vid mjöl) och kan alltså förvärra MS.

- Vid homogenisering av mjölk finfördelas fettet, så att det inte ska klumpa sig eller lägga sig som ett lager på ytan. Det görs enbart av estetista skäl. Fettet som bildas vid homogenisering är små hårda molekyler som inte kan återförenas. Inte ens matsmältningen påverkar dem och de tar sig in i blodomloppet i oförändrat skick, alltså i fel form. Även proteinerna påverkas av homogeniseringen. Proteinkedjorna vrids så att kroppen inte känner igen dem och gör dem alltså oanvändbara.

SOCKER

Socker är kanske det mest självklara giftet. Det är inte bra för kroppen på något sätt och innehåller inte ett spår av näring. Jag tror inte att någon tror att socker är bra, men de flesta tänker att man kan unna sig lite socker ibland och att det bara är att träna lite extra efteråt. Det man tänker på då är vikten men socker gör så mycket mer skada för kroppen än så.

Varför jag väljer bort socker:

- Det synligt dåliga med socker är att det är dåligt för tänder, mag- tarmkanalen och huden. Det kan ge karies, svamp i mun, svalj och mage, fotsvamp, nagelsvamp, vårtor, mm.

- Det riktigt farliga med socker sker i blodkärlen. Det fräter och ger upphov till inflammationer i kärlväggarna och det är inget som känns eller märks, förens det är för sent. Det jag syftar på då är kärlkramp, hjärtinfarkt, stroke, dålig cirkulation (ev. amputation), förstörd synnerv, mm.

- När blodsockret höjs (även av andra kolhydrater) frisätts hormonet insulin för att ta hand om sockret och se till att kärlen inte förstörs för mycket. Insulin är även ett fettinlagrande hormon och "låser" in fett i cellerna. Med det menas att kroppen lagrar fett och kan inte använda det eller bränna bort det förens blodsockret sjunker igen, dvs nästan aldrig om man äter socker och stärkelse.



TANKAR OM TRÄNING (Örnsköldsvik 112,6 mil)

Är det rimligt att träna 15 - 18 timmar i veckan när man är 14 år?

Det var min och mina simmarkompisars vardag när vi var små.
Det var helt normalt inom "simmarvärlden" att träna så mycket och eftersom alla gjorde det så tänkte jag aldrig på att det skulle vara onormalt.
Nu, så här i efterhand, så låter det väldigt mycket.

Redan när jag var 12 år så började jag att tävlingssimma. Då tränade jag en timme, varje dag, efter skolan och på helgerna var det ofta tävlingar.
Min vardag var helt uppbokad. Jag tog bussen efter skolan till simhallen, simmade i en timme, åkte hem och åt, gjorde läxor och stupade i säng.
Att "hänga" med kompisar var det inte tal om. När jag tänker efter så tappade jag nog de flesta andra kompisar som inte höll på med simning. Det var inte medvetet, men det blev så.

När jag var 13 år och började på högstadiet så bytte jag till en skola alldeles bredvid simhallen. Då kunde jag gå direkt dit efter skolan och dessutom började vi simma på morgnarna innan skolan.

Det var under högstadiet som jag simmade som mest.
Efter skolan var det nu två timmars träning varje dag. Två dagar i veckan tränade vi innan skolan och två kvällar i veckan hade vi dessutom styrketräning, totalt fem timmar.
En helt vanlig skolvecka, måndag till fredag, tränade vi alltså 15 timmar.
På helgerna var det tävling nästan jämt, men om vi var lediga så var det ett tre- timmars pass på Söndagarna. De veckorna blev det 18 timmars träning.

Så höll jag på i tre år.
Visst var det hård träning, men jag fick vara med om väldigt mycket. Vi var runt i hela Sverige och tävlade och var på träningsläger i Norge, Tyskland, Ungern och Israel.
Jag mådde bra och var bra i skolan, så på frågan - om det var rimligt? så får jag lov att svara ja.
Däremot så tror jag det är långt ifrån rimligt för alla.

När jag började på gymnasiet så bestämde jag mig för att sluta med simningen. Det var helt naturligt och de flesta av mina kompisar gjorde det samma.
Elitgruppen i Borlänge tror jag lades ner så småning om och de som ville fortsätta fick söka sig till andra städer.

Under hela gymnasiet simmade jag knappt någonting alls.
Eftersom jag var van att träna så mycket så höll jag på med Aerobic och styrketräning, flera gånger i veckan.

Även senare när jag studerade till sjuksköterska, fick barn och började jobba så har jag alltid tränat ca 2 -3 gånger i veckan.

Träning har alltid varit en del av min vardag, tills jag blev sjuk 2006.

Under fyra år var jag så dålig att jag knappt rörde mig alls. Jag var väldigt yr och hade ingen balans.
I början fick jag tom. gå med gåbord inomhus. Jag kunde sitta inne i veckor utan att ens ta mig ut ur huset.

Så nu när jag lagt om min kost och är så mycket bättre så vill jag så klart göra så mycket jag kan.
Promenaderna har både blivit längre och fler. I februari, när jag började den här utmaningen, så gick jag ca 3 km om dagen. Nu går jag ca 1 mil om dagen och som mest har jag gått 16 km på en dag.

Jag är fortfarande yr och har dålig balans. Jag kan gå ok inomhus men måste ha kryckor när jag går på mina promenader. Jag har även klarat att gå ca 100 m utan kryckor utomhus, men det var lite vingligt (folk trodde nog att jag var full).

Tyvärr har träningsnarkomanen tittat fram i sommar och jag känner att jag måste hejda mig lite.
Vissa dagar gick jag 13 km, tränade yoga i en timme samt gjorde rodd -sprint innan jag duschade.
Då gick jag verkligen för långt, men jag var så glad att jag klarade av det.

Jag måste verkligen lära mig att hitta en bra nivå på träningen.
Det är svårt när man vill så mycket.

Inför hösten har jag tänkt att ta en promenad om dagen och träna yoga varje dag.
Sedan får jag se hur mycket jag styrketränar, kör rodd och crossfit.
Jag vill även sätta igång och simma igen. Jag gjorde det några gånger i veckan under förra vintern. Det som är tråkigt med simningen är att byta om och ta sig ner till bassängen, men när jag väl simmar är det underbart.



TANKAR OM ALGER OCH SJÖGRÄS (Sundsvall 96,6 mil)

Dr. Terry Wahls pratar mycket om sjögräs och hur viktigt det är för hjärnan. Sjögräs innehåller mycket Jod, som behövs vid tillverkningen av Myelin.
Vid MS är det ju just myelinet som bryts ner. Vi behöver nog verkligen se till att få i oss Jod så kroppen lättare kan bygga upp myelinet igen.
Upp till 80% av alla mäniskor verkar ha brist på jod och även om det inte är en orsak till MS så verkar det finnas en koppling.

Jag har hittat ett "salt" som är gjort av 100% Kelp och kan användas som vanligt salt. Jag använder det både i matlagning och att salta på maten.

Ett pulver jag också har hittat, men inte provat på än, är Vitamineral Green. Det innehåller algerna Spirulina och Chlorella samt sjögräset Kelp.
Jag ska beställa hem det och har tänkt att ta det som en morgondrink med pressad grapefrukt.
Jag hoppas verkligen att det smakar ok.








Jag har läst lite om de olika algerna och sjögräset och har fått fram det här:

Spirulina   är en blågrön alg som kallas "mirakelalgen". Algen tillhör cyanobakterierna och innehåller antibiotiska, bakteriehämmande ämnen och stärker kroppens immunförsvar.
Bland de många positiva hälsoeffekterna märks immunstärkande, virushämmande och cancerskyddande effekt.


Chlorella   utnämns som en av de bästa algprodukterna att använda för avgiftning då den bara binder sig till gifter. Detta betyder att den inte tar bort viktiga näringsämnen från kroppen utan tar bara bort skadliga gifter.
Chlorella är ett utmärkt tillskott för immunförsvaret. Den hjälper kroppen att öka dess egna naturliga försvar.
Chlorella närar och återställer goda bakterier i tarmen som främjar matsmältngen.
Chlorella är också rik på antioxidanter som betakaroten. Detta hjälper kroppen att skydda sig från skadliga fria radikaler som skadar cellerna. Skadade celler ger upphov till att cancer och andra sjukdomar uppstår.
　
Kelp   är ett sjögräs rikt på mineraler, spårämnen, fibrer, vitaminer och antioxidanter.
Kelp har precis som brännässlor, spirulina m.fl. livsmedel en hög näringsdensitet.
Kelp har en utmärkt sammansättning av näringsämnen för benen, håret, naglarna och tänderna genom att det är rikt på magnesium, kalcium, m.m.
Kelp innehåller flera olika antioxidanter:

C-vitamin.
A-vitamin och förstadier.
E-vitamin.
Selen.
Zink.
Koppar.
Dessa samverkar med varandra och troligen med andra typer av komplexa antioxiderande ämnen i kelpen.

RIDTUR I FJÄLLEN (Gävle 82,7 mil )

Jag har ridit ganska mycket när jag var yngre och innan jag blev sjuk var jag och min mamma ute på lite turridningar då och då.
För ganska exakt 6 år sedan var jag ut på en ridtur i Jämtland, vid våran sommarstuga, och kände att allt inte stämde med mig. Jag blev trött i benen och fötterna domnade bort. När jag skulle kliva av hästen efteråt så bar inte benen och jag blev riktigt rädd.
När jag kom tillbaka hem så tog jag kontakt med vården för första gången och senare det året fick jag min MS diagnos.

Att rida igen har kännts helt omöjligt, men alltid funnits där som en dröm.

I år hade vi som mål att hela familjen skulle ut och rida tillsammans och nu i veckan som var klarade vi av det!

Vi var upp och hälsade på mina föräldrar i stugan (allstå samma ställe där jag red sist). Min mamma fyllde 60 år och jag och min bror bjöd ut henne på en ridtur som present. Sedan var målet att alla i familjen skulle med, men vi viste ju inte ens om jag skulle klara av att ta mig upp på en häst och varken Anders eller Hampus hade ridit förut. Våran yngsta dotter Allis däremot var det inga tvivel om. Hon rider på ridskola en gång i veckan och är van med hästar.  Men tillslut red vi iväg alla sex och fick en riktigt härlig fyra timmar lång tur på fjället.

Jag fick självklart hjälp att ta mig upp på hästen och fick sitta och hålla mig i sadeln medans vi red.
Jag tror att det var väldigt bra för min balans. Ju längre vi red desto mer säkert kändes det och jag blev mer och mer van. En ridtur om året skulle nog inte vara helt fel. Vi får se....