TANKAR OM TRÄNING (Örnsköldsvik 112,6 mil)

Är det rimligt att träna 15 - 18 timmar i veckan när man är 14 år?

Det var min och mina simmarkompisars vardag när vi var små.
Det var helt normalt inom "simmarvärlden" att träna så mycket och eftersom alla gjorde det så tänkte jag aldrig på att det skulle vara onormalt.
Nu, så här i efterhand, så låter det väldigt mycket.

Redan när jag var 12 år så började jag att tävlingssimma. Då tränade jag en timme, varje dag, efter skolan och på helgerna var det ofta tävlingar.
Min vardag var helt uppbokad. Jag tog bussen efter skolan till simhallen, simmade i en timme, åkte hem och åt, gjorde läxor och stupade i säng.
Att "hänga" med kompisar var det inte tal om. När jag tänker efter så tappade jag nog de flesta andra kompisar som inte höll på med simning. Det var inte medvetet, men det blev så.

När jag var 13 år och började på högstadiet så bytte jag till en skola alldeles bredvid simhallen. Då kunde jag gå direkt dit efter skolan och dessutom började vi simma på morgnarna innan skolan.

Det var under högstadiet som jag simmade som mest.
Efter skolan var det nu två timmars träning varje dag. Två dagar i veckan tränade vi innan skolan och två kvällar i veckan hade vi dessutom styrketräning, totalt fem timmar.
En helt vanlig skolvecka, måndag till fredag, tränade vi alltså 15 timmar.
På helgerna var det tävling nästan jämt, men om vi var lediga så var det ett tre- timmars pass på Söndagarna. De veckorna blev det 18 timmars träning.

Så höll jag på i tre år.
Visst var det hård träning, men jag fick vara med om väldigt mycket. Vi var runt i hela Sverige och tävlade och var på träningsläger i Norge, Tyskland, Ungern och Israel.
Jag mådde bra och var bra i skolan, så på frågan - om det var rimligt? så får jag lov att svara ja.
Däremot så tror jag det är långt ifrån rimligt för alla.

När jag började på gymnasiet så bestämde jag mig för att sluta med simningen. Det var helt naturligt och de flesta av mina kompisar gjorde det samma.
Elitgruppen i Borlänge tror jag lades ner så småning om och de som ville fortsätta fick söka sig till andra städer.

Under hela gymnasiet simmade jag knappt någonting alls.
Eftersom jag var van att träna så mycket så höll jag på med Aerobic och styrketräning, flera gånger i veckan.

Även senare när jag studerade till sjuksköterska, fick barn och började jobba så har jag alltid tränat ca 2 -3 gånger i veckan.

Träning har alltid varit en del av min vardag, tills jag blev sjuk 2006.

Under fyra år var jag så dålig att jag knappt rörde mig alls. Jag var väldigt yr och hade ingen balans.
I början fick jag tom. gå med gåbord inomhus. Jag kunde sitta inne i veckor utan att ens ta mig ut ur huset.

Så nu när jag lagt om min kost och är så mycket bättre så vill jag så klart göra så mycket jag kan.
Promenaderna har både blivit längre och fler. I februari, när jag började den här utmaningen, så gick jag ca 3 km om dagen. Nu går jag ca 1 mil om dagen och som mest har jag gått 16 km på en dag.

Jag är fortfarande yr och har dålig balans. Jag kan gå ok inomhus men måste ha kryckor när jag går på mina promenader. Jag har även klarat att gå ca 100 m utan kryckor utomhus, men det var lite vingligt (folk trodde nog att jag var full).

Tyvärr har träningsnarkomanen tittat fram i sommar och jag känner att jag måste hejda mig lite.
Vissa dagar gick jag 13 km, tränade yoga i en timme samt gjorde rodd -sprint innan jag duschade.
Då gick jag verkligen för långt, men jag var så glad att jag klarade av det.

Jag måste verkligen lära mig att hitta en bra nivå på träningen.
Det är svårt när man vill så mycket.

Inför hösten har jag tänkt att ta en promenad om dagen och träna yoga varje dag.
Sedan får jag se hur mycket jag styrketränar, kör rodd och crossfit.
Jag vill även sätta igång och simma igen. Jag gjorde det några gånger i veckan under förra vintern. Det som är tråkigt med simningen är att byta om och ta sig ner till bassängen, men när jag väl simmar är det underbart.