Det jag vet är att:
- det kommer från en ört, Sötfockel, och är ca 400 gånger sötare än vanligt socker
- det påverkar inte blodsocker och insulin
- det är inte skadligt för tänderna
Så det låter ju hur bra som helst, eller?
Om man använder själva örten så kan jag tänka mig att allt detta stämmer, men när det är modifierat i en fabrik till ett vitt pulver så vet jag inte riktigt.
På förpackningen står det:
energi- 0 kj/ 0 kcal
protein- 0g
kolhydrat 0g
fett 0g
Glykemiskt index (GI)- 0
Men sedan, om man läser väldigt noga, så står det att det är utblandat med Erythriol. Erythriol är en sockeralkohol som visserligen har de egenskaperna som ovan, men faktiskt består av kolhydrater. Det används mycket i sockerfritt godis och rättfärdigas med att det består av kolhydrater som inte tas upp av tarmen, andra hävdar att upp till 50 % ändå tas upp.
Folk vill ofta gärna tro på mirakelprodukter, men jag blir automatiskt skeptisk.
Stevia ska ju inte påverka bodsockret eller trigga sötsuget, men jag tycker att jag blivit mer sötsugen i flera dagar efter jag har ätit något med Stevia. Jag har även läst om många fler som tycker som jag.
Nu de senaste månaderna har det börjat säljs både saft och ketchup som är sötade med Stevia här i Sverige. Coca Cola är tydligen också på gång att släppa sin variant sötad med Stevia och i USA ökar försäljningen av Stevia stort och det säljs i flera olika namn och märken.
Så fort något börjar att användas i massproduktion så känns det som det kommer trissas upp tills någon bevisar något negativt, och då är det dags för att nytt ämne att ta över.
Jag kan ha fel.
Trots allt så är det nog Stevia bättre än vanligt socker och aspartam, men jag tycker fortfarande det är bättre att försöka vänja sig av med den söta smaken.
Jag använder Stevia när jag bakar ibland, vilket verkligen inte är ofta, och barnen dricker Fun Light som är sötad med Stevia. Mer än så kommer det nog inte att bli.
Att odla egen Sötfockel är däremot lite lockande. Det får nog bli ett projekt till nästa sommar.
