För ca två år sedan slutade jag helt med mjölkprodukter.
Jag blev mycket starkare och orkade träna mer.
Det gjorde att jag blev mycket bättre på att gå.
Eftersom jag blev så mycket bättre så funderade jag aldrig riktigt på varför
och hur det fungerade.
Jag höll upp i lite över ett halvår och försökte sedan lägga till lite getost.
Jag hade hört att mjölk från getter inte skulle ha samma mängd protein
och att vissa personer klarar den bättre.
I ungefär en månad gick det väldigt bra.
Jag kände inte av något konstigt och var överlycklig.
Det var underbart att få njuta av fetaostsallad, rödbetor med smält getost
och ostbrickor.
Sedan blev jag helt plötsligt mycket tröttare igen.
Jag orkade inte gå lika långa promenader och benen kändes mycket "vobbligare".
Jag hade inte ändrat på något annat i min kost så jag förstod att det var osten.
När jag tog bort den igen så fick jag tillbaka orken igen på bara några dagar.
Jag har försökt flera gånger under det senaste året att lägga till ost.
Det går bra i några dagar sedan kommer tröttheten.
Det spelar heller ingen roll om det är get eller ko.
Känslan blir densamma.
Det var inte förrän när jag läste om A1- och A2-kor som jag verkligen förstod
hur det kan gå till och varför mjölk är så dåligt vid MS.
Mjölk skulle kunna orsaka "leaky gut".
När A1-mjölkprotein smälts bildas det några särskilda peptider, kallade casomorfin-7.
I en frisk och intakt tarm är casomorfin-7 ett alltför stort protein för att kunna passera
tarmväggen och tränga ut i blodet.
Casomorfin-7 binder däremot lätt till epitelceller.
De sätter sig alltså fast i tarmslemhinnan.
("Devil in the milk" - Keith Woodford)
Om de orsakar samma reaktion som gluten skulle alltså "leaky gut" uppstå.
Även om casomorfin-7 inte skulle vara orsaken så läcker det in om "leaky gut"
inträffar av någon annan orsak, t.e.x. gluten.
Det här är den första riktiga förklaringen jag har hittat.
Jag tycker det låter rimligt och förklarar en hel del.