MÅL! (Kiruna 178 mil)

De sista milen tog jag när vi var på Gran Canaria förra veckan!

Det var inga enkla mil utan jag försökte gå lite i bergen, gick i oändliga trappor och resten var också i väldiga backar.

Vi bodde i Puerto Rico och hotellet låg väldigt högt upp. Alla som har varit där förstår vad jag menar när jag säger branta vägar.
Hela staden är byggd i tre bergsskrevor. Längs bergssidorna ligger det massor med hotell och längst ner ligger stranden och alla restauranger.
Så varje kväll var det en rejäl promenad på ca 5 km när vi gick ut och åt. Det var väldigt brant och krångligt ner, men efter god mat och lite vila så var den branta promenaden uppför mycket enklare.

Det var ett riktigt bra avslut på min utmaning!

Bloggen kommer självklart vara kvar och jag kommer lägga upp lite fler recept då och då. Jag har ingen riktigt plan än för kommande utmaningar, men fler blir det.

Vi hörs!



TANKAR OM METABOLT SYNDROM

Jag har antagligen lidit av metabolt syndrom, men det har uttryckt sig i min MS.
Uppmärksamma att jag skriver "har". Jag tror nämligen att jag har hittat ut ur det och fått rätt på mina hormoner igen.

Jag ska självklart förklara mer vad jag menar med detta.

Men först. Vad är metabolt syndrom?

För att förenkela vad metabolt syndrom är så kan man säga "hormonellt kaos".
Metabolt syndrom kallas även för den västerländska sjukan.
Vi i väst äter väldigt mycket socker och vitt mjöl, vilket människan inte har ätit under 99,9 % av våran utveckling.
Det gör att vi ständigt pumpar ut för mycket socker i blodet.
Eftersom socker i blodet är giftigt och kroppens sätt att ta hand om det är att producera Insulin, så får blodet en alldeles för hög koncentration av hormonet Insulin.
Men Insulin är bara ett av många hormoner som frisätts.
Felaktiga hormonnivåer kan i längden ge alla möjliga störningar.

Men vad kan det ge för sjukdomar?

De vanligaste är:
- diabetes
- övervikt
- högt blodtryck 
- hjärt- kärlsjukdomar
vilket alla ökar lavinartat i väst. De är relativt enkla att forska på och är mätbara.

Många är även övertygade att:
- cancer
- demens
är ett resultat an metabolt sydrom. Eftersom det tar längre tid att utveckla dessa sjukdomar så blir det mycket mer komplicerat att forska och studera dem.

Även sjukdomar som:
- fettlever
- gallbesvär
- PCOS (Polycystiskt ovariesyndrom)
- gikt
- autoimmuna sjukdomar
är vanliga vid metabolt syndrom.

Det är här, under autoimmuna sjukdomar, som jag kommer in.
Teorin är att min felaktiga kost har orsakat hormonell obalans, som i sin tur har gett inflammationer och div. påfrestningar på kroppen. Sedan har jag " MS -genen" som gjort att jag utvecklat MS.

Det som är mest spännande/ oroväckande är att om jag inte haft denna "MS -gen" så kunde jag lika gärna blivit överviktig eller fått cancer. Om man tänker ett steg till så har jag antagligen större risk att utveckla de övriga sjukdomarna också.

Men nu har jag som sagt brutit detta och ser till att äta bra. Jag äter i stort sett inget som höjer blodsockret längre och kan inte tänka mig att jag har något metabolt syndrom längre.
Min Ms har jag däremot fortfarande kvar men vem vet vad som kan repareras framöver.
Det är bara att fortsätta äta så bra jag kan och låta tiden ha sin gång.

Dr Robert Lustig har gjort en väldigt bra serie i sju delar, där han bla. tar upp det metabola syndromet. Han inriktar sig främst på fetma men tar även upp mycket annat nyttigt.
Länk till den första delen:  http://www.youtube.com/watch?v=h0zD1gj0pXk



D -VITAMINTEST

Förra veckan var jag iväg och testade mina D- vitaminvärden.

Jag har ätit kosttillskott i ett år ungefär, 5000IE /dag.
När man äter något som man vanligtvis inte kan få i sig genom kosten, dessutom i höga doser, så är det viktigt att testa sig så man ligger på rätt nivå.
Om man har för låga värden äter man en massa piller utan att få någon effekt. Man slänger pengarna i sjön helt enkelt.
För höga värden är heller inte bra, även om just D- vitamin i höga doser inte verkar vara så skadligt.
Men att ta ett prov kändes bra att göra så jag vet om jag måste justera min dos.

Jag valde att gå till Läkarhuset, som är en privat vårdinrättning.
Provet kostade 500 kr att ta, men jag fick en tid direkt och slapp att bli utfrågad.

Jag tänkte vända mig till vårdcentralen först, men det skulle bli så mycket krångligare.
Då skulle jag först behöva boka en läkarundersökning och förklara hela min sjukdom och varför jag vill ta provet.
Sedan, om läkaren ordinerar provet, så skulle jag få boka en ny tid på labbet för att ta själva provet.
Läkaren skulle sedan dessutom behöva ringa upp mig för att berätta provsvaret.

Det skulle bara kosta 150 kr på det sättet, men med all tid jag har spenderat i sjukhusmiljö så tycker jag det är värt några extra kronor för att slippa vänta och krångla.

Så jag tog mitt blodprov i onsdags (5/12) och svaret kom med posten idag.

Deras riktvärde var >70 nmol/ L och jag hade 227 nmol/ L.
Så om man tittar enbart på det så låg jag väldigt högt.

Men det har forskats och diskuterats mycket om detta och många vill höja det värdet betydligt.

På kostdoktorn.se hittade jag ett bra diagram:

Enligt det här så ligger jag optimalt.

Dr Terry Whals ordinerar också D -vitamin till sina patienter och är noga med att testa deras nivåer.  Hon går också efter dessa värden i tabellen och ligger själv på 200 nmol/ L.

Så jag är riktigt nöjd med mina värden och kommer fortsätta med samma dos.
Jag kommer eventuellt ta ett nytt prov i vår eller om ett år igen. Vi får se.

Snart åker vi utomlands i en vecka och får lite extra sol och värme. Det blir underbart.